maj 14, 2008...2:22 e m

Regn och trött

Hoppa till kommentarer

Till min stora lättnad är jag helt ensam här inne på Lappri, inte en själ har varit in och läst. Om det nu skulle titta in någon så är ju personen välkommen så klart, men lite skönt är det att ha detta extra ställe och skriva på.

Idag har jag varit trött och sovit ett par timmar på eftermiddagen, väderomslaget slog till i min kropp och då tog energin slut. Igår fick jag adressen till det där stället där man för var tredje blogg titt får en visning av sin egen. Jag fastnade och satt ju mest hela dagen och kvällen igår, alltid kul att se om man kan hitta någon ny blogg av intresse. Skrev ett nytt inlägg i min vanliga blogg och till min stora förvåning har inte en käft från wp varit in där idag så jag undrar om det inte är fel någonstans. Så tyst har det aldrig varit inne hos mig. Lite rädd blir jag att det är något fel sedan jag gick med på det där nya stället.

Så skönt att det regnar ute så allergin lägger sig men fasen att jag ska bli så trött av väderomslag jämt. Något har hänt i kroppen på sista tiden, på något vis tror jag inte att det är sämre men jag är full av blåmärken så något har hänt. Idag fick jag en remiss till Klinisk fysiologi där de ska kolla hjärfunktionen med tillförsel av ett preparat som stimulerar hjärtat och tillfälligt höjer puls och blodtryck. Jag visste inte att jag skulle få en sån remiss… och tycker det låter lite äckligt, säkert är det obehagligt när man får hjärtklappning, de ska väl försöka se var störningen kommer ifrån.

Ikväll kommer sonen på middag, vi ska hjälpa honom med hans räkningar. Det är inte lätt när man har så hög hyra och inte tjänar så mycket. Blir ju aldrig något över utan lätt att man hamnar på efterkälken med någon räkning. Han ska börja jobba extra i en affär för att få lite mer i plånboken, jag tror att det ordnar sig för honom. Vi får sätta oss och planera lite tillsammans med honom så blir det snålt och tufft ett tag framöver för honom. Men vem har inte haft det så? Tänker på när ungarna var små det fick väl gå på något jäkla vis hur det än såg ut i plånboken.

 

Lämna ett svar